sm, huvudvärk
Var på SM i helgen :) Gick superbra! Signe var väl helgens lustigaste, gick på 9+1, haha. Alice trivdes inte inne och gick på 6+7, Josif var så dutti :D Gick på 3+1 första dan, nollade andra banan men fick korrfel, sen i finalen gick han på 6 :) Lite synd att han hoppade ner sig, men jag är så grymt nöjd, för han var så duktig :D Slutade på 25 plats. Sen träffade jag ju Alex med! Synd att man inte kan ses så ofta bara, men, vi får hoppas på november :)
Tågresorna gick väl sådär, alla tåg var försenade och två gånger var det preciiiiis att vi hann med. Idag så blåste konduktören i visslan och jag och sandra kom springandes med sju kaniner ropandes ' VÄNTA PÅ OSS! ' haha, lite komiskt faktiskt, även om det var hemskt då xD Nu är jag lite lagom trött, hungrig, huvudvärk och har en massa plugg, prov imorgon. Just nu känner jag mig deppig på något sätt. Har en konstig känsla som jag fått allt oftare den senaste tiden.
Appropå det kom jag att tänka på en sak. Tänk så många revor och sår ett hjärta måste ha. Små skrapsår som läker lätt, men djupare revor som alltid är kvar, som aldrig lämnar en. Och hur lätt det är att såren rivs upp igen. I somras, då allt det där hände, fick jag en reva som aldrig riktigt kommer att läka. Det blöder än, och i stunder som nu kan jag inte låta bli att fundera. Om inte, hur hade det varit då? Nu rinner tårarna snart. Om inte.
~det finns ingen finare~
Tågresorna gick väl sådär, alla tåg var försenade och två gånger var det preciiiiis att vi hann med. Idag så blåste konduktören i visslan och jag och sandra kom springandes med sju kaniner ropandes ' VÄNTA PÅ OSS! ' haha, lite komiskt faktiskt, även om det var hemskt då xD Nu är jag lite lagom trött, hungrig, huvudvärk och har en massa plugg, prov imorgon. Just nu känner jag mig deppig på något sätt. Har en konstig känsla som jag fått allt oftare den senaste tiden.
Appropå det kom jag att tänka på en sak. Tänk så många revor och sår ett hjärta måste ha. Små skrapsår som läker lätt, men djupare revor som alltid är kvar, som aldrig lämnar en. Och hur lätt det är att såren rivs upp igen. I somras, då allt det där hände, fick jag en reva som aldrig riktigt kommer att läka. Det blöder än, och i stunder som nu kan jag inte låta bli att fundera. Om inte, hur hade det varit då? Nu rinner tårarna snart. Om inte.
~det finns ingen finare~
Kommentarer
Postat av: Anonym
ja det var superkul att träffa dig med!
Trackback
